Alle våre små unger

...är småländska och är ett förvaltat uttalande av min morfar som sa så om mamma och alla syskonen. Det har gått i arv och gäller likväl idag när vi pratar om våra barn. BARN! Dom är inga barn. Dom är stora nu. Myndiga allihop. Men nu är det ju en gång så att dom kommer alltid att vara barn, våra barn.

Projeket (om man nu kan/får kalla det för projekt) är ju att dom ska stå på egna ben en dag. Du som har barn vet ju hur man tvivlade på den möjligheten många, många gånger. Men nu står dom på egna ben. Yes! Det är till och med så att dom håller på att upprätta en egen föräldrageneration, genom att starta egna projekt. Vi har - just nu - ett barnbarn! Yes! Det rör på sig. Det är roligt - och efterlängtat. Men man kan ju inte tjata på ungarna att "skaffa" barn. Nej, nej. Det är stora beslut. Desto roligare då när beskedet kommer. "-Vi väntar barn!" Det är stort och svårt att beskriva känslan när ens egna barn, väntar barn.

Så här såg det ut när mamma var liten - här med sin tvillingsyster.

En ljus och en mörk - mamma till vänster. Så går det generation efter generation. Dom visste inte då mycket av vad livet skulle föra med sig för dom. Inga-Britta blev missionär i Brasilien och blev mamma till mer än 100 pojkar på ett pojkhem i Porto Allegre. Mamma fick bara en pojke - och det var jag.

75 år senare så står Malins alla pojkar - med flickor - på trappen, och dom vet väl inte heller så mycket (än) vad livet ska föra med sig, förrän det väl anländer.

Dom är snygga och goa. Och - tro det eller ej - står på egna ben. Tobbe träffade Tien i Australien. Hon är Vietnamesiska och bor i Tyskland. Det berättar en liten go historia om hur internationell vår värld har blivit, även för människorna. Fåglarna har ju alltid levt mer internationellt. I alla fall flyttfåglarna.

En liten fördel för dagen föräldrar är ju att förr fick man inte läsa barnens dagböcker för att försöka förstå dom, men idag skriver ju ungarna dagböcker på nätet och något mer publikt än det finns ju knappast. Så nu kan man läsa deras dagböcker - om dom bara orkar skriva. Det är ju lite si och så med den saken. Men ibland är dom hur flitiga som helst. Kreativa ungar. Så länkar till Lovas blogg (men inte Sannas - hon ville inte att jag skulle länka till den) hittar du i högerspalten.

Annat som förtjänar uppmärksamhet

Det var den vintern

...och nu står det inte på länge förrän den ljuvliga våren är här. Och sommaren. Vi överlevde i alla fall. Trots kyla, elräkningar och numera en tom vedbod - efter den värsta vintern på mannaminne. Fråga SJ bara. Men allt är snart glömt och förlåtet. För nu är hon snart här i all sin prakt - sommaren! Ligga på rygg på gräset igen, känna dofterna och titta upp mot en blå himmel på dom små rara ulltussarna till cumulus som glider omkring så rogivande.

Äppelträden blommar. Yes!

Länkar till andra sidor
som jag har gjort:

Hebergs Naturbetesdjur »

Lekebergskyrkan »