|
Lusthuset
Ett lustfyllt litet hus
Den sommarens projekt var tänkt att bli ett lusthus i trädgården. Det var för ett antal år sedan, 2005. Allt tycks ta mer än dubbelt så länge som man har räknat med. Och alla goda ideér urartar lätt i hårt arbete. Fattar inte. Men jag ska inte klaga - jag har ju roligt. Men - det är mer detaljer på ett spett än man kan tro.
Så här ser det ut idag:
Så här såg det ut när vi just hade börjat:
...så visst går det framåt.
Men det var en lång väg däremellan - ja´ sa´ ju 3 år, eller 3 sommrar i alla fall. Så här är några bilder som kan varna dig som inte vill ha en massa jobb - En god idé urartar lätt i hårt arbete. Vem kunde tro att det skulle bli så mycket vinklar på ett litet hus.
  
Hörnen laskas, dörrar och fönster slipas och kittas om. Det var ju faktiskt fönstren som var upprinnelsen till att bygga ett lusthus. Har man så vackra fönster så måste dessa ju tas till vara på ett värdigt sätt. Har man till yttermera visso fått ärva dom av svärmor så måste det ju förvaltas på ett bra sätt.
Under tiden så började vi resa stommen. Och då - Varför 8:a kanter? - Allt blir ju mycket krångligare. Ja, ja. Väggarna gick väl an, men så kom vi till taket. Ett lusthus utmärks av att det har ett annorlunda tak, eller hur. En lanternin måste det vara. Så att vindflöjeln gör sig lite bättre, lite högre upp:
Om det blev vinklar på väggarna - så ska vi inte tala om hur många vinklar det blev på taket, oj, oj, oj. Men det gick det med. Humlan flyger ändå.
 
Till slut kunde man ju skönja konturen (även om lanterninen inte syns ännu). När vi sen fick in fönster och dörrar och tak så började man ju kunna tro på att det skulle bli ett lustigt litet hus, så småningom. Det var mycket arbete kvar - men det fattade man ju inte.
 
När vi kom så långt så att vi fick på den falsade plåten - ett lusthus SKA bara ha falsat plåttak, inte sant - så kunde vi gå i idé ytterligare en vinter. Men sen var det äntligen dags för att börja måla. Men det går inte till som i sommartorpet där Ernst sitter med ett litet akvarellblock och tänker - medans huset målar om sig självt i bakgrunden. Det går inte till så! Välja färg är dock roligt - att stryka på den, inte lika roligt, inte på slutet i alla fall. Dessa vinklar och vrår. Men vackert blir det!
Men sen fanns det ju ett syfte. eller? Målet är ingenting, resan är allt, tra la la lala. Jo, men nåt mål fanns det ju - även om det hägrade långt, långt borta många stunder. Vi ska ju använda det för att förlänga sommaren. Så äntligen kom dagen (3 år senare) då det äntligen var dags för invigning:
Yes! Nu kan det få regna. Det är nästan mysigare då. Det låter så fint när det regnar på plåttak. Ett lustigt litet hus som rymmer åtta personer (med lite god vilja) högt uppe på kullen i trädgården med utsikt ner mot ån. Mmmmm.
Projektet påbörjades sommaren 2005 och är ännu inte riktigt avslutat 2007. Vindflöjeln saknas fortfarande och jag kånkar sten till grunden. Men va´ tusan, det är ju roligt att ha nåt att göra...
PS: Man kan ju skylla på hustrun som utnyttjade sitt veto mot att bygga en vanlig veranda invid husväggen - det passar inte, sa hon. Men å andra sidan så gör man ju inte så, skyller på sin bästa vän. DS
|
